Hur började det?
Naturligtvis med att barnen tjatade några år...
eftersom vi båda är uppvuxna med hundar, vet vad det innebär och var sugna så började vi att fundera på allvar när barnen hade blivit så stora att vi var fyra stycken som kunde hjälpas åt istället för att vi helt plötsligt skulle ha tre barn att ta hand om.
Jaha, vilken ras då? vilken storlek? brukshund? sällskapshund? långhårig? korthårig? vall? fågel? jakt? hmmm, inte lätt.. vi köpte en tjock hundbok med m a s s o r av olika hundar att titta på och läsa om. Jag tyckte ju då att vi skulle köpa en sån hund som var på omslaget, den hade det sötaste ansikte jag sett...en Nova scotia..nånting...långt namn som jag a l d r ig hade hört talas om innan. Men så kunde vi ju naturligtvis inte göra, vi var ju tvungna att läsa på först om diverse hundar, fram och tillbaka. Boken användes flitigt i flera veckor, mycket internetsökande...alldeles för mycket information för att det skulle gå smidigt.
Vi hade vissa önskemål som vi var överens om:
- lagom storlek (alltså mittemellan storlek)
- inte strävhårig
- familjehund
- söt
- smart
- en utmaning
Den där Nova scotia..nåt.. (hade nu lärt mig att den i dagligt tal kallades för Tollare) dök upp hela tiden, och till slut förstod vi att det var en Tollare vi ville ha. Lustigt, eftersom det var en Tollare jag förslog på lite skoj det allra första utan att veta vad det var för hund.
Nu var det så dax att börja ringa runt bland Sveriges Kennlar och höra sig för lite.
Efter lite rekande så fick jag kontakt med Hundskallets Kennel i Beth utanför Jönköping och de hade en kull på G. Vi bestämde ett möte dels för att vi skulle få träffa Kenneluppfödaren (det är inte vem som helst som får köpa en tollarvalp..) och dels för att vi ville träffa lite vuxna Tollare och bara få en känsla för rasen.
Efter att vi hade presenterat oss för varandra och vi hade talat om vad vi var för några och varför vi skulle vilja köpa en valp så fick vi träffa världens charmigaste Tollare, han hette Abbe och var en tollarhane med stort hjärta och charm. Han var deras förstfödde Tollare på kenneln och fick vara med och fostra alla små valpar. Detta klarade han med bravur och blev nog allas favorit. Tyvärr gick han bort december 2008 med en ålder av 12,5 år. Vi har alltid sagt att tack vare Abbe så har vi nu vår älskade Jack.
När så äntligen kullen kom till världen så hälsade vi på. Det var jag som valde ut Jack "han med den lilla vita svanstippen" :)
Naturligtvis med att barnen tjatade några år...
eftersom vi båda är uppvuxna med hundar, vet vad det innebär och var sugna så började vi att fundera på allvar när barnen hade blivit så stora att vi var fyra stycken som kunde hjälpas åt istället för att vi helt plötsligt skulle ha tre barn att ta hand om.
Jaha, vilken ras då? vilken storlek? brukshund? sällskapshund? långhårig? korthårig? vall? fågel? jakt? hmmm, inte lätt.. vi köpte en tjock hundbok med m a s s o r av olika hundar att titta på och läsa om. Jag tyckte ju då att vi skulle köpa en sån hund som var på omslaget, den hade det sötaste ansikte jag sett...en Nova scotia..nånting...långt namn som jag a l d r ig hade hört talas om innan. Men så kunde vi ju naturligtvis inte göra, vi var ju tvungna att läsa på först om diverse hundar, fram och tillbaka. Boken användes flitigt i flera veckor, mycket internetsökande...alldeles för mycket information för att det skulle gå smidigt.
Vi hade vissa önskemål som vi var överens om:
- lagom storlek (alltså mittemellan storlek)
- inte strävhårig
- familjehund
- söt
- smart
- en utmaning
Den där Nova scotia..nåt.. (hade nu lärt mig att den i dagligt tal kallades för Tollare) dök upp hela tiden, och till slut förstod vi att det var en Tollare vi ville ha. Lustigt, eftersom det var en Tollare jag förslog på lite skoj det allra första utan att veta vad det var för hund.
Nu var det så dax att börja ringa runt bland Sveriges Kennlar och höra sig för lite.
Efter lite rekande så fick jag kontakt med Hundskallets Kennel i Beth utanför Jönköping och de hade en kull på G. Vi bestämde ett möte dels för att vi skulle få träffa Kenneluppfödaren (det är inte vem som helst som får köpa en tollarvalp..) och dels för att vi ville träffa lite vuxna Tollare och bara få en känsla för rasen.
Efter att vi hade presenterat oss för varandra och vi hade talat om vad vi var för några och varför vi skulle vilja köpa en valp så fick vi träffa världens charmigaste Tollare, han hette Abbe och var en tollarhane med stort hjärta och charm. Han var deras förstfödde Tollare på kenneln och fick vara med och fostra alla små valpar. Detta klarade han med bravur och blev nog allas favorit. Tyvärr gick han bort december 2008 med en ålder av 12,5 år. Vi har alltid sagt att tack vare Abbe så har vi nu vår älskade Jack.
När så äntligen kullen kom till världen så hälsade vi på. Det var jag som valde ut Jack "han med den lilla vita svanstippen" :)
. 
Här är kullen 1 vecka gammal. Det blev 2 tikar och 6 hanar. Mor heter Hundskallets Milton Greta och Far Vattubrinks Vilde Bill Hickock.
Här är valparna ca två veckor gamla, sovandes huller om buller..
Det är trångt att ha barna i sängen, det vet vi ju alla. Särskilt när de börjar växa till sig lite :)
Här är kullen 1 vecka gammal. Det blev 2 tikar och 6 hanar. Mor heter Hundskallets Milton Greta och Far Vattubrinks Vilde Bill Hickock.
Här är valparna ca två veckor gamla, sovandes huller om buller..
Det är trångt att ha barna i sängen, det vet vi ju alla. Särskilt när de börjar växa till sig lite :)
Jack 8 veckor och ska nu få komma hem till oss. Ett charmtroll. Här syns han lilla vita svanstipp som idag är nästan försvunnen.
När han inte busade, åt eller bajsade så sov han...
och sov...
och sooov...
Vad är det för speciellt med Tollaren, är detta en ras jag ska välja?
Om man tittar på storleken är den i mångas ögon "väldigt lagom". Tillräckligt stor att inte vara en småhund, tillräckligt liten för att t.ex. få plats i bilen eller känna att man har kontroll styrkemässigt om det skulle behövas.
Pälsen är fin och det behövs inte alltför mycket pälsvård.
Ansiktet är väldigt sött och "nalleliknande" :)
Fungerar förbundet hund-ägare kan man kräva ett effektivt och bra arbete. Hunden ställer villigt upp och gör sitt bästa för att utföra sina uppgifter med precision. Och den tycks njuta i hög grad av att vara duktig!
Sovande valp.. det var då man kunde andas ut lite, han var en m y c k e t aktiv liten krabat.
Det blev en dyr investering för bilresorna. Han pep de första gångerna men sen lärde han sig att älska sin bur. Han gillar nu att åka bil, en mysig plats och så får han ju följa med!
Här ansträngde jag mig verkligen att få till en bra bild, helt omöjligt.
Här har Jack apporterat sin första anka.
(Denna leksaken höll i säkert 4 minuter...)
Calm and submissive som Caesar Milan skulle ha sagt.
Jack är faktiskt oskyldig till det här. Däremot var det fantastiskt roligt att springa runt i skräpet, blev lite trött av ansträngningen och kröp till kojs.
Bästa kompisar alla redan.
Fortfarande bästisar. Sommaren 2009 Skrea Camping.
Sommarfötter 2009
Sommaren 09 var mycket campande. Jack är ingen kamphund, men han är en campinghund :) Han fick testa på husvagnslivet redan när han var 12 veckor. Vi låg på Södra Näs-camping (en mycket bra och hundvänlig camping) och Jack tyckte det var döläskigt att gå ut och gå bland alla främmande människor. Vi fick därmed bära runt honom, sätta ned honom så han kunde göra ifrån sig och bidrog därmed med många skratt från alla campinggäster. Det blev inga jättelånga promenader eftersom han blev ganska tung efter ett tag...
Jack står och tittar ut över ån i Falkenberg, sommaren 2009.
I år var han en luttrad campare som låg och tittade på alla människor och hundar som gick förbi. Fantastiskt bra passiv träning! Han var den som stiftade mest nya bekantskaper och fick många klappar, kramar och godisar från alla möjliga som gick förbi. All energi som byggdes upp under dagen fick sedan utlopp i hundbadet. Han älskar att bada!
Stenshuvud är nationalparken vid havet i det skånska Österlen, där kustberg, lummiga ädellövskogar, pastorala hedar och vackra stränder förenas i ett storslaget landskap. Nationalparken har en sydlig exotisk karaktär och stor biologisk mångfald.
Som sagt Jack börjar bli berest. Här sitter han och tittar ner mot alla badande människor i viken nedanför Stenshuvud. Eller korrekt är: ingen badade eftersom det är k a l l t i vattnet, brrr.
Att bada är bland det bästa som finns. Här leker husse och Jack vid "love-lake" (Lovsjön). Jack tröttnar a l d r i g.
Jag måste bara säga att ibland förundras jag över att han är så tålmodig. Hur hade ni reagerat om någon hade satt en strumpa över eran näsa när ni sov gott i soffan?...
(Inga namn, men det var inte jag som var så taskig.)
...Hade ni bara dödat med blicken och gått lugnt därifrån för att ta bort strumpan i angränsande rum?
Jag bara undrar...
Den bästa julklappen var en meter tjurmuskel av bästa kvalité.
Jack älskar snö! när vi skottar så har vi en tollare som har hysteriskt
roligt. Han jagar snön och äter den. Säkert inte alls nyttigt med en
massa kall snö i magen.
Mums fillibabba...
Lördagen den 13 februari var vi på en aktivitetsträff som Hundskallets-
kennel höll i. Denna gång handlade det om massage och streching för
våra fyrbenta vänner. Anna-Karin, som är diplomerad hundmassör
visade hur vi skulle göra. Här visar hon på Nemo (som är Jacks pappa).
Här får Jack lite professionell massage. Han gillar det.
Kolla in den drömmande blicken. Han var still och avslappnad nästan
hela tiden. Det är nog ingen dum idé med det här med massage ändå...
Sist men inte minst så fikade vi. En mycket trevlig och givande dag.
Tack Solgerd och Anna-Karin!
Om man tittar på storleken är den i mångas ögon "väldigt lagom". Tillräckligt stor att inte vara en småhund, tillräckligt liten för att t.ex. få plats i bilen eller känna att man har kontroll styrkemässigt om det skulle behövas.
Pälsen är fin och det behövs inte alltför mycket pälsvård.
Ansiktet är väldigt sött och "nalleliknande" :)
En harmonisk tollare infriar i alla förväntningar man kan ha på en trevlig familjehund, snäll, social och smart. Leklusten och glimten i ögat behåller de flesta upp i hög ålder.
Tollaren är självständig och envis, men också mycket lättlärd och i de flesta situationer synnerligen intresserad av att vara husse/matte till lags. I arbetshänseende har den beskrivits ha drag av border collie - gemensamt skulle vara lyhördheten och vakenheten, smidigheten och följsamheten. Tollaren har dock sin retrievertypiska jordbundenhet, den står med alla fyra tassarna på terra firma. Efter ett arbetspass har den inga svårigheter att koppla av (-gärna i egen fåtölj eller i ägarens säng. Tollaren är en obotlig livsnjutare och ser till att den har det skönt oavsett på vems bekostnad!).
Fungerar förbundet hund-ägare kan man kräva ett effektivt och bra arbete. Hunden ställer villigt upp och gör sitt bästa för att utföra sina uppgifter med precision. Och den tycks njuta i hög grad av att vara duktig!
Nova Scotia Duck Tolling Retriever är en hund som man kan ha mycket kul tillsammans med. Den är allroundbegåvad inom flera av hundsportens områden. Lydnadsprov och tollare är en bra kombination.
I bruksarbete kommer rasens självständighet väl till pass, både t ex spår och sök förutsätter en hund som är mentalt stabil och kan agera utan att fråga husse/matte till råds. Agility är ytterligare en tollarvänlig disciplin. Snabb, smidig och orädd hävdar den sig väl.
I bruksarbete kommer rasens självständighet väl till pass, både t ex spår och sök förutsätter en hund som är mentalt stabil och kan agera utan att fråga husse/matte till råds. Agility är ytterligare en tollarvänlig disciplin. Snabb, smidig och orädd hävdar den sig väl.
Tollaren är en särdeles god spårhund och används i stor utsträckning praktiskt som eftersökshund.
Första början
Rasnamnet kommer från den Kanadensiska halvön Nova Scotia. Här levde för flera hundra år sedan indianstammen Micmac, tillsammans med sina arbetande hundar. Dels fanns de storvuxna apportörerna som hämtade fågel på lerig havsbotten när tidsvattnet drog sig undan, dels fanns de mindre hundarna för tillfällen då indianerna jagade i halvöns många insjöar. De smidiga och uthålliga apportörerna kunde dessutom konsten att locka in (tolla) fågel mot jägarens vapen.
Under 1700-talet kom fransmän till Nova Scotia. De lärde sig av indianerna och de rävliknande insjöhundarna blev snabbt fransmännens favoriter. Vid den här tiden började man också satsa på den rävliknande färgen för att göra hunden ännu mer utmanande för fåglarna.
100 år senare kom engelsmännen och förde med sig stridigheter och socialt kaos. Snart förvandlades både indianer och fransmän till underklass. De levde under svåra förhållanden och fick i praktiken svälta. DÅ tog historien om den arbetsglade röda hunden en ny vändning: för många människor avgjorde hundens skicklighet som jägare och apportör om det skulle bli någon mat på bordet. Tollaren utvecklades till en hund som jobbade helt tyst, utan att ta kontakt med främmande människor. Dessutom, om husse eller matte smet och försvann, kunde hunden helt självständigt bärga bytet och bära hem det.
Tollaren har idag kvar en hel del drag av den tidens självständiga tjuvjägare. Det här är fortfarande en av retrieversläktets mest uthålliga, självständiga och beslutsamma raser.
Sverige är nummer 1För 25 år sedan landade den första tollaren på svensk mark.Vem kunde ana vad som väntade. Idag är Sverige nummer Ett: Här finns fler tollare än någon annanstans, inte ens hemlandet Kanade kan påvisa ett jämlikt intresse.
Rasnamnet kommer från den Kanadensiska halvön Nova Scotia. Här levde för flera hundra år sedan indianstammen Micmac, tillsammans med sina arbetande hundar. Dels fanns de storvuxna apportörerna som hämtade fågel på lerig havsbotten när tidsvattnet drog sig undan, dels fanns de mindre hundarna för tillfällen då indianerna jagade i halvöns många insjöar. De smidiga och uthålliga apportörerna kunde dessutom konsten att locka in (tolla) fågel mot jägarens vapen.
Under 1700-talet kom fransmän till Nova Scotia. De lärde sig av indianerna och de rävliknande insjöhundarna blev snabbt fransmännens favoriter. Vid den här tiden började man också satsa på den rävliknande färgen för att göra hunden ännu mer utmanande för fåglarna.
100 år senare kom engelsmännen och förde med sig stridigheter och socialt kaos. Snart förvandlades både indianer och fransmän till underklass. De levde under svåra förhållanden och fick i praktiken svälta. DÅ tog historien om den arbetsglade röda hunden en ny vändning: för många människor avgjorde hundens skicklighet som jägare och apportör om det skulle bli någon mat på bordet. Tollaren utvecklades till en hund som jobbade helt tyst, utan att ta kontakt med främmande människor. Dessutom, om husse eller matte smet och försvann, kunde hunden helt självständigt bärga bytet och bära hem det.
Tollaren har idag kvar en hel del drag av den tidens självständiga tjuvjägare. Det här är fortfarande en av retrieversläktets mest uthålliga, självständiga och beslutsamma raser.
Sverige är nummer 1För 25 år sedan landade den första tollaren på svensk mark.Vem kunde ana vad som väntade. Idag är Sverige nummer Ett: Här finns fler tollare än någon annanstans, inte ens hemlandet Kanade kan påvisa ett jämlikt intresse.
Sovande valp.. det var då man kunde andas ut lite, han var en m y c k e t aktiv liten krabat.
En Tollare är inte en miniGolden!01. Ett snyggt hem?Tollaren fäller sin päls en gång om året, och det är hundar som tycker om att simma och rulla runt lite. Det är inte en hund för pedanter och allergiker.
02. Håll reda på din kattMånga tollare fungerar alldeles utmärkt i familjer med andra djur. Dom har emellertid en stark jaktdrift. Om du inte vill få din katt jagad är det kanske inte hunden för dig. Jagandet är bara på skoj men det inträffar troligtvis.
03. Tro inte att jag ska skydda digTollare är vanligtvis lite försiktiga med främmande, men om du är ute efter en hund enbart som skydd så ska du leta någon annanstans. Den är en utmärkt vakthund såtillsvida att deras skällande kan vara mer än tillräckligt för att skrämma iväg en inbrottstjuv, men den är inte ämnad att vara en skyddshund. Den kommer inte att leda tjuven till ert finsilver, viftande på svansen som en labbe eller golden, men det är inte heller troligt att den biter sig fast i hans ben.
04. GnällandetMånga tollare har ett genomträngande gnäll eller skall som kommer när de är upphetsade eller ivriga inför något. För den oinvigde kan det låta som om hunden åker genom en flismaskin, det är förtvivlat och högt. Om du inte kan lära hunden att vara tyst eller bor i ett område där gnällande eller skällande hundar ger dig problem så är inte detta den ras du ska välja. Gnällandet eller skällandet är oftast en reaktion på att hunden är ivrig att få börja jobba eller leka med något den tycker om (vatten, leksak eller boll) och är inte något hunden konstant håller på med, men det kan upplevas irriterande.
05. ÖverskottsenergiTollare är en jaktras och framtagen för att arbeta. Den har en otrolig arbetslust och kommer att apportera saker tills din arm är färdig att ramla av. Seninflammation hos tollarägare är inte ovanligt. Denna hund är en apportidiot som kan klättra upp i träd för att hämta det som har hamnat där (bildbevis finns). Detta kan låta kul nu men efter 400 kast så kanske du har en annan uppfattning.
06. Blir inte allas bästa vänOm du letar efter en hund som ska vara vän med alla, då är nog inte tollaren rätt val. Tollarna är snälla och vänliga och många kan vara utåtriktade men letar du efter en hund med labbens "jag träffade precis dig och nu är du min bäste vän" attityd, så är nog tollaren fel hund för dig. Tollaren hälsar gärna på besökare men sparar den riktiga glädjen till familjen och speciella personer.
07. Sa du nej??
Ger du en tollare ett finger så tar den snart hela handen. Tollaren är generellt sett för smart för att ge sig in i någon dominansstrid. Istället upptäcker den blixtsnabbt kryphål, och utnyttjar dom. Om du inte kan vara bestämd (mild, men bestämd) angående reglerna för hunden, och upprätthålla dessa konsekvent, så kommer du upptäcka att den som bestämmer i huset har fyra ben och är rödfärgad. Dom är inte elaka innerst inne men dom utnyttjar tillfället och är häpnadsväckande smarta. Om inte du är ledaren så blir dom det.
08. Gör vad jag säger till digTollaren älskar att arbeta, men är inte alltid så lätta att träna som andra raser. Dom måste tycka det är roligt, få en utmaning annars tröttnar hunden snabbt och bryr sig inte om vad du säger. Den kan också försöka göra saker på ett dussin olika sätt innan den gör vad du hade tänkt dig. Tålamod, uppfinnesrikedom och smidighet är nyckelorden. Ifall du vill ha en hund som lär sig enligt läroboken, eller om du är osäker på din förmåga att träna en hund som är lite annorlunda än normen, så kanske tollaren inte är någonting för dig.
09. Smart, smart, smart
Det kan inte upprepas tillräckligt ofta att detta är en hund med intelligens i överflöd. Att hålla all denna intelligens fokuserad och i arbete är en stor utmaning. Dessa hundar måste få minst grundläggande lydnadsträning, och många tollarägare är aktiva inom olika delar av hundsportens områden (jakt, viltspår, agility, tävlingslydnad, flyball) bara för att hålla hunden sysselsatt. Även en tollare som bara används som "sällskapshund" måste få grundläggande lydnadsträning och en möjlighet att bli mentalt trött (lär den att hämta olika saker, städa upp sina leksaker, olika konster) eller så blir hunden odräglig och hittar på egna nöjen om inget annat erbjuds.
10. VrooomTollaren är en aktiv och energisk hund och behöver tränas mycket. Medan dom inte är fullt så hyperaktiva som vissa raser, så behöver dom ändå mycket träning, fysiskt och mentalt. Letar du efter en hund som nöjer sig med en promenad runt kvarteret, leta då på ett annat ställe. Bättre uppförande genom utmattning är regeln om du lever med en tollare. Har du inte tid att ge denna hund minst en timmes träning om dagen, varje dag, med mycket simmande och apporterande, så välj en annan ras. En tollare med överskottsenergi hittar alltid ett sätt att bli av med den, och resultatet är sällan trevligt.
Kan du inte hålla denna hund sysselsatt, så välj inte denna ras. Mer än för många andra raser så är en tollare ett fysiskt och mentalt kontrakt. Detta är inte en hund för alla men ger du hunden meningsfull sysselsättning varje dag så får du en fantastiskt rolig hund och en underbar vän för lång tid framåt.
02. Håll reda på din kattMånga tollare fungerar alldeles utmärkt i familjer med andra djur. Dom har emellertid en stark jaktdrift. Om du inte vill få din katt jagad är det kanske inte hunden för dig. Jagandet är bara på skoj men det inträffar troligtvis.
03. Tro inte att jag ska skydda digTollare är vanligtvis lite försiktiga med främmande, men om du är ute efter en hund enbart som skydd så ska du leta någon annanstans. Den är en utmärkt vakthund såtillsvida att deras skällande kan vara mer än tillräckligt för att skrämma iväg en inbrottstjuv, men den är inte ämnad att vara en skyddshund. Den kommer inte att leda tjuven till ert finsilver, viftande på svansen som en labbe eller golden, men det är inte heller troligt att den biter sig fast i hans ben.
04. GnällandetMånga tollare har ett genomträngande gnäll eller skall som kommer när de är upphetsade eller ivriga inför något. För den oinvigde kan det låta som om hunden åker genom en flismaskin, det är förtvivlat och högt. Om du inte kan lära hunden att vara tyst eller bor i ett område där gnällande eller skällande hundar ger dig problem så är inte detta den ras du ska välja. Gnällandet eller skällandet är oftast en reaktion på att hunden är ivrig att få börja jobba eller leka med något den tycker om (vatten, leksak eller boll) och är inte något hunden konstant håller på med, men det kan upplevas irriterande.
05. ÖverskottsenergiTollare är en jaktras och framtagen för att arbeta. Den har en otrolig arbetslust och kommer att apportera saker tills din arm är färdig att ramla av. Seninflammation hos tollarägare är inte ovanligt. Denna hund är en apportidiot som kan klättra upp i träd för att hämta det som har hamnat där (bildbevis finns). Detta kan låta kul nu men efter 400 kast så kanske du har en annan uppfattning.
06. Blir inte allas bästa vänOm du letar efter en hund som ska vara vän med alla, då är nog inte tollaren rätt val. Tollarna är snälla och vänliga och många kan vara utåtriktade men letar du efter en hund med labbens "jag träffade precis dig och nu är du min bäste vän" attityd, så är nog tollaren fel hund för dig. Tollaren hälsar gärna på besökare men sparar den riktiga glädjen till familjen och speciella personer.
07. Sa du nej??
Ger du en tollare ett finger så tar den snart hela handen. Tollaren är generellt sett för smart för att ge sig in i någon dominansstrid. Istället upptäcker den blixtsnabbt kryphål, och utnyttjar dom. Om du inte kan vara bestämd (mild, men bestämd) angående reglerna för hunden, och upprätthålla dessa konsekvent, så kommer du upptäcka att den som bestämmer i huset har fyra ben och är rödfärgad. Dom är inte elaka innerst inne men dom utnyttjar tillfället och är häpnadsväckande smarta. Om inte du är ledaren så blir dom det.
08. Gör vad jag säger till digTollaren älskar att arbeta, men är inte alltid så lätta att träna som andra raser. Dom måste tycka det är roligt, få en utmaning annars tröttnar hunden snabbt och bryr sig inte om vad du säger. Den kan också försöka göra saker på ett dussin olika sätt innan den gör vad du hade tänkt dig. Tålamod, uppfinnesrikedom och smidighet är nyckelorden. Ifall du vill ha en hund som lär sig enligt läroboken, eller om du är osäker på din förmåga att träna en hund som är lite annorlunda än normen, så kanske tollaren inte är någonting för dig.
09. Smart, smart, smart
Det kan inte upprepas tillräckligt ofta att detta är en hund med intelligens i överflöd. Att hålla all denna intelligens fokuserad och i arbete är en stor utmaning. Dessa hundar måste få minst grundläggande lydnadsträning, och många tollarägare är aktiva inom olika delar av hundsportens områden (jakt, viltspår, agility, tävlingslydnad, flyball) bara för att hålla hunden sysselsatt. Även en tollare som bara används som "sällskapshund" måste få grundläggande lydnadsträning och en möjlighet att bli mentalt trött (lär den att hämta olika saker, städa upp sina leksaker, olika konster) eller så blir hunden odräglig och hittar på egna nöjen om inget annat erbjuds.
10. VrooomTollaren är en aktiv och energisk hund och behöver tränas mycket. Medan dom inte är fullt så hyperaktiva som vissa raser, så behöver dom ändå mycket träning, fysiskt och mentalt. Letar du efter en hund som nöjer sig med en promenad runt kvarteret, leta då på ett annat ställe. Bättre uppförande genom utmattning är regeln om du lever med en tollare. Har du inte tid att ge denna hund minst en timmes träning om dagen, varje dag, med mycket simmande och apporterande, så välj en annan ras. En tollare med överskottsenergi hittar alltid ett sätt att bli av med den, och resultatet är sällan trevligt.
Kan du inte hålla denna hund sysselsatt, så välj inte denna ras. Mer än för många andra raser så är en tollare ett fysiskt och mentalt kontrakt. Detta är inte en hund för alla men ger du hunden meningsfull sysselsättning varje dag så får du en fantastiskt rolig hund och en underbar vän för lång tid framåt.
Det blev en dyr investering för bilresorna. Han pep de första gångerna men sen lärde han sig att älska sin bur. Han gillar nu att åka bil, en mysig plats och så får han ju följa med!
Här ansträngde jag mig verkligen att få till en bra bild, helt omöjligt.
Här har Jack apporterat sin första anka.
(Denna leksaken höll i säkert 4 minuter...)
Calm and submissive som Caesar Milan skulle ha sagt.
Jack är faktiskt oskyldig till det här. Däremot var det fantastiskt roligt att springa runt i skräpet, blev lite trött av ansträngningen och kröp till kojs.
Bästa kompisar alla redan.
Fortfarande bästisar. Sommaren 2009 Skrea Camping.
Sommarfötter 2009
Sommaren 09 var mycket campande. Jack är ingen kamphund, men han är en campinghund :) Han fick testa på husvagnslivet redan när han var 12 veckor. Vi låg på Södra Näs-camping (en mycket bra och hundvänlig camping) och Jack tyckte det var döläskigt att gå ut och gå bland alla främmande människor. Vi fick därmed bära runt honom, sätta ned honom så han kunde göra ifrån sig och bidrog därmed med många skratt från alla campinggäster. Det blev inga jättelånga promenader eftersom han blev ganska tung efter ett tag...
Jack står och tittar ut över ån i Falkenberg, sommaren 2009.
I år var han en luttrad campare som låg och tittade på alla människor och hundar som gick förbi. Fantastiskt bra passiv träning! Han var den som stiftade mest nya bekantskaper och fick många klappar, kramar och godisar från alla möjliga som gick förbi. All energi som byggdes upp under dagen fick sedan utlopp i hundbadet. Han älskar att bada!
Stenshuvud är nationalparken vid havet i det skånska Österlen, där kustberg, lummiga ädellövskogar, pastorala hedar och vackra stränder förenas i ett storslaget landskap. Nationalparken har en sydlig exotisk karaktär och stor biologisk mångfald.
Som sagt Jack börjar bli berest. Här sitter han och tittar ner mot alla badande människor i viken nedanför Stenshuvud. Eller korrekt är: ingen badade eftersom det är k a l l t i vattnet, brrr.
Att bada är bland det bästa som finns. Här leker husse och Jack vid "love-lake" (Lovsjön). Jack tröttnar a l d r i g.
Passiv träning är som sagt var viktigt för en aktiv Tollare. Att kunna bryta av en stund, få honom att slappna av med lite massage är...
...som sagt...
..inte det lättaste. Det tar en stund, men...
till slut så ligger han där och bara njuter av massagen. Det går bättre och bättre för varje gång...
...som sagt...
..inte det lättaste. Det tar en stund, men...
till slut så ligger han där och bara njuter av massagen. Det går bättre och bättre för varje gång...
Så var det dax för den årliga kennelträffen. 18 hundar + familjer kom till en välplanerad dag i Beth. Vädergudarna var på vår sida och bidrog med sol och höstvärme. Det var en riktigt lyckad dag med trevliga människor, roliga aktiviteter och alla dessa underbara Tollare. Man ska väl egentligen inte jämföra sin hund med andras, men det är omöjligt att undvika. Det blir alltid massor av hundsnack och jämförelser och det är så kul att få prata av sig med likasinnade hundtokiga Tollarälskare!
Här har vi precis ankommit och inväntar instruktioner från Solgerd, kennelmor.
Denna dag bjöd på tipspromenad och tävlingsaktiviteter i form av 5 stationer:
1. Apportering 2. Slalom 3. Hopp över hinder 4. Ställande under gång 5. Hundrace
Apporteringen borde ha fungerat bättre! Kanske var Nicke nervös? :)
Slalom har vi också tränat på förr, det gick jättebra!
Hopp likaså.
Men Ställande under gång, en katastrof.
Jag har tyckt att detta moment har varit svårare att träna in med Jack och därför har jag helt enkelt struntat i det. Hmmf, det retar mig att jag är så bekväm. Jag ska läsa på lite om hur jag ska lägga upp träningsmomentet och sen ska vi klara detta! jädrar i mig..
Sista stationen var Hundrace, det hade jag aldrig hört talas om tidigare. Det gällde helt enkelt att locka till sig sin hund och få den att springa så fort som möjligt. Först springer husse/matte i väg och efter några sekunder släpps hunden. Det har alltid varit svårt att få Jack att ge järnet om det inte springer ett rådjur framför, så detta får vi träna.
Solgerd hade dukat upp rejält med jättegott fika. Här fick vi reda på dagens resultat i tipsrunda och aktiviteter. Det gick inte superbra för Jack m familj... Vi vann pris i tipsrundan men hade inte en chans för alla jätteduktiga hundar + förare i de olika tävlingsstationerna.
Här har vi avslutningsvis 4 söta syskon från J-kullen, Jack, Jackie, Elsa och Cole.Dessa underbara tollare...
Tack Solgerd och Göran för denna lyckade dag!
Här har vi precis ankommit och inväntar instruktioner från Solgerd, kennelmor.
Denna dag bjöd på tipspromenad och tävlingsaktiviteter i form av 5 stationer:
1. Apportering 2. Slalom 3. Hopp över hinder 4. Ställande under gång 5. Hundrace
Apporteringen borde ha fungerat bättre! Kanske var Nicke nervös? :)
Slalom har vi också tränat på förr, det gick jättebra!
Hopp likaså.
Men Ställande under gång, en katastrof.
Jag har tyckt att detta moment har varit svårare att träna in med Jack och därför har jag helt enkelt struntat i det. Hmmf, det retar mig att jag är så bekväm. Jag ska läsa på lite om hur jag ska lägga upp träningsmomentet och sen ska vi klara detta! jädrar i mig..
Sista stationen var Hundrace, det hade jag aldrig hört talas om tidigare. Det gällde helt enkelt att locka till sig sin hund och få den att springa så fort som möjligt. Först springer husse/matte i väg och efter några sekunder släpps hunden. Det har alltid varit svårt att få Jack att ge järnet om det inte springer ett rådjur framför, så detta får vi träna.
Solgerd hade dukat upp rejält med jättegott fika. Här fick vi reda på dagens resultat i tipsrunda och aktiviteter. Det gick inte superbra för Jack m familj... Vi vann pris i tipsrundan men hade inte en chans för alla jätteduktiga hundar + förare i de olika tävlingsstationerna.
Här har vi avslutningsvis 4 söta syskon från J-kullen, Jack, Jackie, Elsa och Cole.Dessa underbara tollare...
Tack Solgerd och Göran för denna lyckade dag!
Hunden var en uppskattad och särdeles viktig följeslagare till människan redan för 6.000 år sedan. Det kan man konstatera efter att ha funnit forntida gravlämningar där människor begravts tillsammans med sina hundar.
Det finns ungefär 750 000 hundar i Sverige fördelade på över 300 raser och ett otal blandraser. Hundens betydelse för människans välbefinnande är känt och det har konstaterats att hundar på ålderdomshem får de äldre till att bli både gladare och piggare.
Hundägare har bättre hälsa än människor utan hund. Hundägandet hjälper till att reducera högt blodtryck, mildra depressioner och är avstressande. Människor med hund har lättare att knyta sociala kontakter och får därför ofta ett rikt socialt liv, hunden aktiverar och ökar de sociala kontaktytorna.
Många fysiskt handikappade har stor glädje av att vara hundägare. Först och främst nöjet i sig av det trogna sällskapet men också av att många hundar kan tränas till att hjälpa till med olika uppgifter.
Undersökningar har visat att barn som växer upp med hundar utvecklar en bättre kommunikation med andra barn och vuxna. Barn med hund är också ofta bättre på att ta ansvar och kan lättare tackla livets faser som till exempel fortplantning, födelse, sjukdomar och död.
KärlekMen!
Vi semestrade i Tunisien 1 vecka nu i september. Där såg vi massor av hemlösa hundar och katter, magra och eländiga. Halvt eller helt förvildade levde de av sopor, förmodligen hade de aldrig haft en positiv upplevelse av mänsklig kontakt någonsin. Och vi såg inte en enda gång någon Tunisier ha ett sällskapsdjur (förutom hästar och kameler som utnyttjades som inkomst genom att låta turister rida på dem) Jag undrar bara: fanns det ingen längtan att ha en hund eller katt som sällskapsdjur? konstigt... jag trodde det låg i vår instinkt, men det verkar vara miljö- och traditionsstyrt...
Stranden i Hammamet
Tunisien.
Det finns ungefär 750 000 hundar i Sverige fördelade på över 300 raser och ett otal blandraser. Hundens betydelse för människans välbefinnande är känt och det har konstaterats att hundar på ålderdomshem får de äldre till att bli både gladare och piggare.
Hundägare har bättre hälsa än människor utan hund. Hundägandet hjälper till att reducera högt blodtryck, mildra depressioner och är avstressande. Människor med hund har lättare att knyta sociala kontakter och får därför ofta ett rikt socialt liv, hunden aktiverar och ökar de sociala kontaktytorna.
Många fysiskt handikappade har stor glädje av att vara hundägare. Först och främst nöjet i sig av det trogna sällskapet men också av att många hundar kan tränas till att hjälpa till med olika uppgifter.
Undersökningar har visat att barn som växer upp med hundar utvecklar en bättre kommunikation med andra barn och vuxna. Barn med hund är också ofta bättre på att ta ansvar och kan lättare tackla livets faser som till exempel fortplantning, födelse, sjukdomar och död.
KärlekMen!
Vi semestrade i Tunisien 1 vecka nu i september. Där såg vi massor av hemlösa hundar och katter, magra och eländiga. Halvt eller helt förvildade levde de av sopor, förmodligen hade de aldrig haft en positiv upplevelse av mänsklig kontakt någonsin. Och vi såg inte en enda gång någon Tunisier ha ett sällskapsdjur (förutom hästar och kameler som utnyttjades som inkomst genom att låta turister rida på dem) Jag undrar bara: fanns det ingen längtan att ha en hund eller katt som sällskapsdjur? konstigt... jag trodde det låg i vår instinkt, men det verkar vara miljö- och traditionsstyrt...
Stranden i Hammamet
Tunisien.
Om vi inte räknar med hans flock så har han 3 kärlekar:
1. Cilla som är grannens schäfer... och två kuddar.
Dessa två kuddar ligger på vår säng, de är stora, luddiga och lila. Han drar omkring på dessa kuddar i huset och slösar så oerhört (tycker jag) av sin kärlek till dessa två fluffiga tingestar. Han vill absolut ha dessa stora kuddar i sin bädd som finns i hallen, kuddarna fyller bokstavligt talat hela hallen. Skulle någon "gud förbjude" hämta en kudde för att ha den som stöd när denne tittar på tv, så blir Jack förtvivlad. Han vill aldrig stöta sig med någon så han smyger fram och drar sakta bort kudden för att sen springa iväg och "gömma" den. Jippie, kudden är "räddad".
När han ska sova så bäddar han med dessa kuddar i flera minuter för att slutligen välja ut en som han sen lägger sig och "kramar".
Mitt problem är att jag tycker kuddarna börjar bli slitna. Skulle verkligen vilja byta ut dem, nu. Det går ju inte, Jack blir ju förtvivlad... Är jag fjompig? Barna brukar säga att de har bara fått hälften av min omsorg jämfört med Jack. Det stämmer självklart inte, men han är faktiskt min lille pojk. hmm, detta är ett I-landsproblem men dock ett litet problem.
Jack har dragit ut kudden i köket och matte vill vara med och mysa.
Det var naturligtvis inte uppskattat, man ska vara två, inte tre när
det ska mysas tycker han. Jack och kudden drog vidare sen ut till hallen...
1. Cilla som är grannens schäfer... och två kuddar.
Dessa två kuddar ligger på vår säng, de är stora, luddiga och lila. Han drar omkring på dessa kuddar i huset och slösar så oerhört (tycker jag) av sin kärlek till dessa två fluffiga tingestar. Han vill absolut ha dessa stora kuddar i sin bädd som finns i hallen, kuddarna fyller bokstavligt talat hela hallen. Skulle någon "gud förbjude" hämta en kudde för att ha den som stöd när denne tittar på tv, så blir Jack förtvivlad. Han vill aldrig stöta sig med någon så han smyger fram och drar sakta bort kudden för att sen springa iväg och "gömma" den. Jippie, kudden är "räddad".
När han ska sova så bäddar han med dessa kuddar i flera minuter för att slutligen välja ut en som han sen lägger sig och "kramar".
Mitt problem är att jag tycker kuddarna börjar bli slitna. Skulle verkligen vilja byta ut dem, nu. Det går ju inte, Jack blir ju förtvivlad... Är jag fjompig? Barna brukar säga att de har bara fått hälften av min omsorg jämfört med Jack. Det stämmer självklart inte, men han är faktiskt min lille pojk. hmm, detta är ett I-landsproblem men dock ett litet problem.
Jack har dragit ut kudden i köket och matte vill vara med och mysa.
Det var naturligtvis inte uppskattat, man ska vara två, inte tre när
det ska mysas tycker han. Jack och kudden drog vidare sen ut till hallen...
Ikväll hände det äntligen!
Jag och Jack gav oss ut på en löpartur, eller rättare sagt joggingtur. Det var ett tag sen och det kändes ska jag tala om. Inte på Jack, han var jätteglad att äntligen få ge sig ut och springa lite.
En av anledningarna till att vi köpte en Tollare var ju faktiskt att han skulle kunna följa med matte ut och springa. Jack älskar det och blir aldrig trött. En enda gång var han uttråkad och satte sig helt sonika på marken och ville inte springa mer. Anledningen var, fick jag reda på sen, att han hade någon timme innan följt med husse på en ganska lång joggingtur. Att sen följa med matte på hennes långtur blev till slut för tråkigt, för trött blir han inte...
Jack hade tappat lite av sitt löparvett (löpvett och etikett, det tränar vi på en dominant rottis/dobbermann som heter Ronja. Hon sätter honom på plats när han är för intresserad av henne när hon löper...) som sagt, Jacks löparvett är viktig för att få en skön joggingtur utan olyckliga tillbud. Han får inte tvärstanna och lukta, han får absolut inte gira framför mig om han ser något intressant åt höger och han måste hålla samma takt som jag, även om det spritter i de små tassarna. Innan jag köpte hund trodde jag att när en hund väl har lärt sig ett moment så sitter det, men jag har lärt mig att det är en färskvara...
man kan ju undra vad som rör sig vid vägkanten?
...rätt svar: en tollare på löpartur (löptur?) Här precis hemkommen.
Det fanns en tid när jag orkade träna intervallträning. Det var superbra att göra tillsammans med Jack. Då kunde jag helt plötsligt förvandla dödens tortyrtråkigaste (ah, ni fattar) träningsmoment till bara lite tråkigt. Det gick ut på att jag lät Jack stanna precis hur många gånger som helst, men varje gång han luktat och droppat färdigt så sprang vi så fort jag kunde tills han ville stanna igen. Han hajade detta direkt naturligtvis, så i början var det lugnt, när han får bestämma så stannar vi ofta, men i slutet när han tröttnat på att lukta så ofta så blev det plötsligt jättejobbigt, men fantastiskt effektivt! -om vill ha bra resultat i löpning alltså...
Dagens motto: en hund kan man ha till mycket :)
Jag och Jack gav oss ut på en löpartur, eller rättare sagt joggingtur. Det var ett tag sen och det kändes ska jag tala om. Inte på Jack, han var jätteglad att äntligen få ge sig ut och springa lite.
En av anledningarna till att vi köpte en Tollare var ju faktiskt att han skulle kunna följa med matte ut och springa. Jack älskar det och blir aldrig trött. En enda gång var han uttråkad och satte sig helt sonika på marken och ville inte springa mer. Anledningen var, fick jag reda på sen, att han hade någon timme innan följt med husse på en ganska lång joggingtur. Att sen följa med matte på hennes långtur blev till slut för tråkigt, för trött blir han inte...
Jack hade tappat lite av sitt löparvett (löpvett och etikett, det tränar vi på en dominant rottis/dobbermann som heter Ronja. Hon sätter honom på plats när han är för intresserad av henne när hon löper...) som sagt, Jacks löparvett är viktig för att få en skön joggingtur utan olyckliga tillbud. Han får inte tvärstanna och lukta, han får absolut inte gira framför mig om han ser något intressant åt höger och han måste hålla samma takt som jag, även om det spritter i de små tassarna. Innan jag köpte hund trodde jag att när en hund väl har lärt sig ett moment så sitter det, men jag har lärt mig att det är en färskvara...
man kan ju undra vad som rör sig vid vägkanten?
...rätt svar: en tollare på löpartur (löptur?) Här precis hemkommen.
Det fanns en tid när jag orkade träna intervallträning. Det var superbra att göra tillsammans med Jack. Då kunde jag helt plötsligt förvandla dödens tortyrtråkigaste (ah, ni fattar) träningsmoment till bara lite tråkigt. Det gick ut på att jag lät Jack stanna precis hur många gånger som helst, men varje gång han luktat och droppat färdigt så sprang vi så fort jag kunde tills han ville stanna igen. Han hajade detta direkt naturligtvis, så i början var det lugnt, när han får bestämma så stannar vi ofta, men i slutet när han tröttnat på att lukta så ofta så blev det plötsligt jättejobbigt, men fantastiskt effektivt! -om vill ha bra resultat i löpning alltså...
Dagens motto: en hund kan man ha till mycket :)
Jag måste bara säga att ibland förundras jag över att han är så tålmodig. Hur hade ni reagerat om någon hade satt en strumpa över eran näsa när ni sov gott i soffan?...
(Inga namn, men det var inte jag som var så taskig.)
...Hade ni bara dödat med blicken och gått lugnt därifrån för att ta bort strumpan i angränsande rum?
Jag bara undrar...
Svenskarna köper fyrverkerier för över 200 miljoner kronor om året.
3000 ton avfall singlar ner och skräpar ner naturen och luften, för det är väl ingen som plockar upp skiten och lämnar till återvinningen?
3000 ton avfall singlar ner och skräpar ner naturen och luften, för det är väl ingen som plockar upp skiten och lämnar till återvinningen?
300 personer skadas varje år av fyrverkerier.
Och sist men inte minst: tänk på alla stackars panikslagna djur.
Bojkotta fyrverkerier!
Nöj er med att titta på bilden.
Och sist men inte minst: tänk på alla stackars panikslagna djur.
Bojkotta fyrverkerier!
Nöj er med att titta på bilden.Den bästa julklappen var en meter tjurmuskel av bästa kvalité.
Jack älskar snö! när vi skottar så har vi en tollare som har hysteriskt
roligt. Han jagar snön och äter den. Säkert inte alls nyttigt med en
massa kall snö i magen.
Mums fillibabba...
Lördagen den 13 februari var vi på en aktivitetsträff som Hundskallets-
kennel höll i. Denna gång handlade det om massage och streching för
våra fyrbenta vänner. Anna-Karin, som är diplomerad hundmassör
visade hur vi skulle göra. Här visar hon på Nemo (som är Jacks pappa).
Här får Jack lite professionell massage. Han gillar det.
Kolla in den drömmande blicken. Han var still och avslappnad nästan
hela tiden. Det är nog ingen dum idé med det här med massage ändå...
Sist men inte minst så fikade vi. En mycket trevlig och givande dag.
Tack Solgerd och Anna-Karin!
Jag har införskaffat en kamera. Har upptäckt att det är fantastiskt roligt att fotografera :)
Gissa vad jag fotar mest?
Jack har hämtat pinnen.
Av någon anledning så hamnar den lille vovven på nästan alla bilder. Här ligger jag på
knä för att försöka mig på att fånga lite droppar i gräset, och vem kommer ångande då?
Matte, vad gör du?
Här inövas "Stanna". Det stör honom enormt att inte få vara först.
Manligt drag? nej då, det skulle jag aldrig våga påstå.
Här följer en stilstudie på snabbtorkning.
S å d ä r j a . . . torr! (nästan)
Här försöker jag fånga lite glitter i gräset och samtidigt hittar Jack en mus. g r ä v a ...
Jack har nu semester. Det näst bästa som finns är att få ligga i skuggan i trädgården och
bara slappa.
-Det bästa som finns är naturligtvis att bada.
 |
| Jack med en av sina söndertuggade bollar som han sprider över hela gräsmattan. |
Äntligen får jag bada!
 |
Denna semester har Jack badat nästan varje dag. Jag undrar hur länge han skulle bada
innan han tröttnar... 10 -12 timmar?..
|
 |
En simmande Jack får göra bakgrund för denna bild. (Jag måste få testa lite skärpedjup
med den nya kameran..)
|
 |
| Jack leker med sin boll och matte får till en abstrakt bild med lite längre slutartid... |
 |
Jack fick träffa Goldenvalpen Smilla när vi var i Mellbystrand. Det var skoj! Smilla var
ivrig att få leka med Jack
|
 |
..lite f ö r ivrig ibland.
-Det var en trött gamling (3,5år) som somnade uttröttad efter mötet...
|
En uppmärksam Jack.
("en råtta? var? var?)
 |
| Jack har sin favoritplats för sina vilostunder vid ytterdörren, säkert pga svalkan. Där brukar han välja ut den förstunden äckligaste skon, köra in sin lilla nos djupt ner i detta doftparadis och sen sova skönaste djupsömn. Här har min systerdotter Thea tyckt synd om honom och har hämtat en filt så han inte ska frysa... -lilla gumman :) ... |
 |
| Här har vi Jack i sitt rätta element. |
 |
| Här smyger Jack över järnvägsrälsen under en av våra höstpromenader. |
 | ||||||
Jack har i höst helt ratat sina pinnar, han har hittat något som är roligare att springa
efter och sen äta upp! nämligen äpplen.
Här har vi hans favoritäpplaträd, ett gammalt träd med maskätna äpplen, men ack
så roliga att springa efter. Problemet med äpplen ser ni här, de försvinner allt eftersom
och till slut får man leta efter dem, vilket han håller på med på bilden.
I skrivande stund har de helt tagit slut, men Jack letar en liten stund ändå, varje gång
vi går förbi.
Husse skottar snö på taket och plötsligt kan jag stå på bakbenen!
...detta är ju fantastiskt roligt, får aldrig nog..
å herregud! vi har skapat ett snömonster...
|
tjipp tjopp! tollarna är mina favoriter, jag har varit dagmatte till två tollare. Jag har fallit pladask för den rasen, så vackra, söta, busiga, gosiga, röda och absolut härliga. Jag vill ha en rödhårig vovve för att matcha hårfärgen-:) heheee:D tänker köpa valp i Vingåker en vacker dag.
SvaraRaderahälsn från Örebro
irenica@home.se