Dokumentärt

Ödekyrkogården i Månsarp.

Magnusatorp är som ortsnamn belagt första gången år 1376, ortnamnet är givet efter kyrkbyn och är bildat till mansnamnet Magnus senare utvecklat till Måns. "Torp" betyder nybygge.  I kombination med namn vars förled slutar på -a, kan efterledet -torp bli -arp.
Alltså Månsarp.

Tidpunkten för uppförandet av den äldsta kyrkan i Månsarp är okänd, platsen är inte heller helt klart dokumenterad men det är högst troligt att den låg på samma plats som den senare 1700-talskyrkan dvs ca 500 m väster om den nuvarande kyrkan. Platsen kallas idag Ödekyrkogården.

I gamla anteckningar heter det att den äldsta kyrkan som fanns före 1714 var av trä, "stod nere i en håla" och hade målningar av "apostlarna och de saligas beläten". Beskrivningen talar för belägenheten vid Tabergsåns östra strand, liksom att kyrkan var medeltida, eftersom den hade målningar av helgon.

I början av 1700-talet togs beslut att kyrkan skulle tas ner och återuppbyggas på en äldre kyrkas grund.

1854 revs Månsarps gamla kyrka och kyrkstapel och kyrkogården med sin 1797 år anlagda kyrkogårdsmur fick vara intakt tills vidare. Gravarna skulle till att börja med bevaras och fortsätta smyckas och marken förklarades som samfälld mark för Månsarps by, vilken den fortfarande är. Men tiden gick och den gamla ödekyrkogården användes till slut som betesmark och som slåttermark ända fram till mitten av 1930-talet. Gravstenarna kom till nytta som brofäste vid Tabergsån och gjutjärnskorsen omgöts vid Huluhammars bruk.

1943 påbörjades ett renoveringprojekt av Ödekyrkogården. Grundmurarna grävdes fram och markerades med en enkel stenrad, en markering av kyrkans altare gjordes med en uppsättning av ett kors av gjutjärn, detta kors sattes upp först 1953. Mitt på ödekyrkogården finns också en liggande gravsten som kommer från Månsarps kyrka där den har använts som trappsten, därav är den mycket sliten.

___________________________________________________________________




Taberg

Taberg (Smålands Taberg) är beläget ca 15 km söder om Jönköping. och syns vida omkring. Det är en malmkropp som bildades för 1,2 miljarder år sedan. Den från början trögflytande massan trängde sig uppåt men stelnade innan den nådde jordytan. Omgivande bergarter har sedan eroderats bort och Tabergstoppen reser sig nu ca 100 m över det för övrigt ganska plana landskapet.

Berget har imponerat i alla tider. Här har man hittat mer än 400 arter blomväxter och ormbunkar. Här möts mellaneuropeiska växter och fjällväxter.

Den sydliga brunbräken möter här den nordliga grönbräken, två mycket ovanliga ormbunkar på samma plats.

Taberg har också Sveriges rikaste bestånd av mossor. Här finns sex utrotningshotade mossarter bl a den långhalsade nickmossan. Den speciella basiska berggrunden gör att många sällsynta växter finns här.

I bergets stenbranter speglar sandödlan sina smaragdgröna sidor. Det är ett värmekrävande och mycket känsligt djur som också är fridlyst. I Tabergsåns dalgång häckar strömstare och forsärla och ibland också kungsfiskare.

Under vinterhalvåret får bara fladdermöss vistas i gruvorna. De sover sin vintersömn i bergets 1,5 kilometer vindlande gångar.

Om man väcker en fladdermus i vinterdvala kan den förlora så mycket energi av stressen att den inte överlever till våren. I och kring Taberg finns nio fladdermusarter varav sex övervintrar i gruvan.

Redan på 1400-talet började man bryta järnmalm här. Tabergsjärnet blev snart känt för sin höga kvalitet. "C'est fer de Takaberg!" Det är järn från Taberg!  utropade pistolsmederna i Paris när de var extra nöjda med ett arbete.

Berget består av titanomagnetitolivinit. Denna speciella bergart finns bara här och i Rhode Island i USA.

De största och sista brytningarna i Taberg skedde under andra världskriget då Tyskland var i stort behov av järn.( gruvdriften mellan 1939 -60 finns det mer info. om här )

År 1831 upptäckte geologen N G Sefström grundämnet vanadin i malm från Taberg. Vanadin är en legeringsmetall som gör stål hårdare. Planer på att utvinna vanadin dök upp på 1970-talet men sattes aldrig i verket.

Naturskyddsföreningen köpte gruvrättigheterna till Taberg efter en landsomfattande insamling 1986. Därmed sattes punkt för fortsatt naturskövling genom gruvdrift, slalombackar med mera.

Området är nu naturreservat